Välkommen tillbaka till verkligheten Tesso!
Det kanske är bättre att sluta drömma och hoppas, så man slipper smärtan och besvikelsen.
Det gjorde ondare än jag trodde!
Undrar om jag tappade bort en bit av mig själv.. därborta i rum 5. Det känns nästan så, den där positiva "jag ser inga hinder, bara möjligheter"-attityden verkar ha avtagit betydligt och snarare blivit någon slags "jag har inga möjligheter och möter bara hinder"-känsla.
Wow, ibland förvånar jag till och med mig själv.. men egentligen, vad trodde jag?!
Aj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar