Jag undrar hur mycket som är sant i en sorglig historia
Det finns inget kvar, inget som lockar, inget som drar
Tiden verkar gå men jag står bara kvar och ser på
Allt flyr ifrån mig, mina drömma rinner undan fort
Vad händer, vad får mig att bara glömma bort
Allt som är vackert med mitt liv
Det är lätt att vara elak, lätt att trycka ner
Lätt att låta det fortsätta, det blir bara mer och mer
Det svåra är att verkligen förstå
Att man är förbannat bra ändå..
Det är det sista man vill tro på
Jag vill ha bevis inte bara tomma ord
Att det finns nånting viktigt för oss alla
En verklig anledning att stanna kvar ombord
Varför ska man hålla skenet uppe
En falsk fasad, bara luras att man är glad
När det mesta egentligen bara gör ont
och både själen och hjärtat känns tomt
När man sitter i ett fullbefolkat rum
och ändå känner sig helt ensam
då är det dags att inse att man bara är dum
För det finns många som vill ha mig som jag är
Men egentligen har det aldrig handlat om det
Det handlar mer om de långa nätterna
som måste genomlevas i ensamhet
När funderingarna växer och mörkret tar sig in
För där finns ingen som håller mitt mod uppe
Ingen att be om styrka, ingen att hålla i hand
Ingen som finns där och sätter mitt hjärta i brand
Ibland undrar jag vem jag är
Jag känner inte igen mig
Jag sitter i mörkret och skriver ner känslor och tankar
tårarna kan rinna och huvudet och hjärtat de bankar
Jag är alldeles för mycket för en enda människa
Det som finns i mig ryms inte i det jag har
Jag känner alldeles för mycket
En del har jag fått ur mig, men det finns så mycket kvar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar