Failure!

Att begrava såhär mycket ilska inombords är farligt. Jag letar efter saker att förstöra, jag vill skrika rakt ut så högt jag bara kan. "Det är väl en värdslig sak" kan ni tycka men för mig blir det ytterligare en i raden av allt jag inte lyckats med... Varför kan jag aldrig lyckas med saker jag tar mig för? Vad gjorde jag den här gången?!
Jag är så arg att tårarna rinner och det gör ont i hela kroppen för att jag inte agerar ut min ilska.
Jag försökte faktiskt den här gången, helt ärligt och på riktigt! Jag ville den här gången helt ärligt och på riktigt!
Men nej, I'm a failure!

Jag skulle jobba övertid idag. Jag skulle gå dit även om jag så bara fick sova 3h, eller inga alls för den delen. Jag har väl vänt lite på dygnet i och med att jag jobbat kväll i veckan, så jag kunde inte somna. Sista jag minns är att klockan var halv 2. Klockan är iaf ställd på 04:15 och telefonen ligger bredvid huvudet i sängen, med nästan högsta volym på.
Jag vaknar kl. 10:02...
Hur gick det till? Stängde jag av alarmet i sömnen, NEJ alarmet är fortfarande på!!!!
Antingen sov jag så tungt att jag inte hörde det, hur det nu är möjligt... Eller så ringde det aldrig.
Förbannat jävla helvetes-typiskt är exakt vad det är iaf.
Usch vad less jag blir.
Jag har varit där i en vecka och tabbar mig redan. :(

En värdslig sak...?
Nej, jag kan inte minnas när jag var såhär arg senast...!