Kent
Mani
Tokig
WOW
"Ingen, ingen, ingen, ingen hör.."
Det kom över mig som en blixt från klar himmel.
Det rev upp hela mig, en känsla som inte ens är min egen längre.
Det är bara minnena av känslor egentligen.
Så även om det var annorlunda då, så känns det bara jävligt underbart nu! :)
Åh!
Letar fram skivorna nu och dunkar så öronen blöder hela vägen till Örebro och tillbaka igen.
Sorry mamma, ni får stå ut med det.. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar