Det pirrar oroväckande i min mage.
Inte som fjärilar.
Mer som fladdermöss.
Eller som oroliga andar,
som spökar i magen.
Nånting är fel.
Eller något är påväg att bli fel.
Men vad?
Idag åker jag ut i skogen igen.
Med klassen.
Jag vill bara vara.
Glömma allt som förstör!
Ge mig ännu ett dygn av lugn.
Av den sköna känslan att inget kan störa mig här.
Inget kan förstöra mig här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar