Ska man behöva gräva efter guld för att få träffa människor som gör en gott?
Ska man behöva vaska efter guld för att få träffa människor man tycker om?
Ska man behöva sälja sin ägodelar för något så simpelt som att få umgås?
Ska man behöva slava och missunna sig själv en gemytlig tillvaro för att få en möjlighet till människomöten som gör livet ännu lite bättre?
Ibland är världen bara för stor.
Ibland är människan så liten!
Jag vill inte behöva betala 900:- för att besöka mina vänner och släktingar.
Det är tillräckligt frustrerande att det kostar minst 10 timmar att bara genomföra resan.
Tid är inget jag har!
Pengar är inget jag har!
Men ändå säger ni att livet är bortslösat på ungdomen.
Det är ganska självklart att det blir så, när man inte kan göra annat.
Livskvalité borde handla om att man får vara med de människor som är betydelsefulla.
Inte om att man ska ha den bästa utbildningen för att få det bästa jobbet.
Eller att ha en fin familj och följa normerna, leva innanför ramarna.
Gömma sig bakom fasader som säger att man gör rätt.
Det borde handla om att det ska kännas rätt i hjärta och själ!
Se det så här:
Vad har JAG som människa för skyldigheter?
Fullföljer JAG som människa mina skyldigheter?
Vad har JAG som människa för rättigheter?
Har JAG som människa, efter att ha fullföljt min skyldigheter,
fått tillgång till mina rättigheter?
(Undrar vad allt det där kom ifrån....:p)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar