Hur kan kvällarna bli längre, när timmarna är färre?
Hur kan veckor springa förbi, när dagarna känns som år?
Hur kan en timme, kännas lika lång som ett halvt liv?
Nästan så här fångar man det: Melankoli
Det är nästan den fulländade, bekloade, ruttnande, iskalla handen som tar sig in i min kropp. Den som tar ett fast, hårt, skärande, isande, brännande tag om mitt hjärta. And it feels good!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar